ellenspringermilen

Hej!

Ikväll knöt jag på mig skorna rätt sent och for ut på en runda. Jag visste inte hur mycket jag skulle orka springa eller hur lång den skulle bli. När jag värmde upp första kvarten började benhinnorna ömma. De där problemen verkar aldrig vilja ge med sig! När jag sedan började jogga sakta men säkert kändes "underbenen" enormt stumma. Jag förtsatte lunka och tillslut kändes det riktigt bra faktiskt. Jag bestämde mig för att fortsätta en längre bit än jag hade tänkt. Någonstans halvvägs fick jag sockerdricka i vänsterfoten. Hade jag knutit skon för hårt, någon som har en bättre idé?

Den hrliga känslan när kroppen är uppvärmd och det känns som om man kan springa till världens ände är fantastiskt! När jag mätte upp sträckan jag sprungit landade den på 8,78 km. Det tog mig precis en timme att springa. Frågan är om jag kanske måste utöka mitt mål för att få en utmaning, eller kanske sätta en måltid? Om jag redan kan springa nästan 9 km och känner att jag har kvar energi är inte en mil någon riktig utmaning. Nej, nu måste jag tänka om!

God kväll!