ellenspringermilen

Goddagens!

I eftermiddag tog jag mig ut på en löptur för andra gången på två veckor. Det gäller att ta det superförsiktigt nu när jag har haft så mycket problem med benhinnorna under det senaste halvåret. Jag ska inte ljuga och säga att det känns bra till 100% nu heller, men mycket bättre än tidigare så jag tänker fortsätta vänja in mina ben vid belastningen så långt det går.



Summan av kardemumman blev 3,2 km i Gammliaspåret med kvällssolen i ansiktet. Faktiskt en härlig runda även om det känns att jag tappat mycket av mina "löparmuskler" sen i höstas. Tur att jag vet sen tidigare att det inte tar vidare lång tid för musklerna att anpassa sig och bli starkare. Ser fram emot att känna samma lätta känsla som tidigare, när det kändes som om man kunde fortsätta i alla evighet.

Nu är det dock dags för vila!

Så är min projektrapport skriven, genomarbetad och inskickad. Det betyder också att det ursprungliga syftet med den här bloggen är som bortblåst. Min första tanke var därför att helt stänga ner det här och låta träningen ha sin anonyma gång. Men inte riktigt än ändå. Nu är tanken att använda den här sidan för att dokumentera hur jag tränar och förhoppningsvis se resultat av träningen på ett tydligare sätt.

Alltså är det inte riktigt slut på bloggandet ännu. Jag ska ta och ge det ett sista skälvande försök!
Tjingeling.

Idag testade jag en ny form utav gruppträning. Indoor Walking. Något jag trodde skulle vara långtråkigt, rätt töntigt och inte speciellt ansträngande. Tji fick jag - ett superjobbigt pass där svetten rann till medryckande musik och en känsla av att vara ute på en löprunda. Man kan jämföra upplägget med ett spinningpass där de olika låtarna följer olika intensitetsnivåer och man får föreställa sig att man är på väg upp för en backe och liknande. Under passet använder man olika handpositioner för att komma åt fler delar av kroppen och höja pulsen. Visst kan det kännas fånigt att stå inne på en trampmaskin (som för övrigt kallas walker) när man egentligen skulle kunna knyta på sig skorna och gå ut på riktigt. Men för mig som inte kan springa utan att få problem med mina behinnor kändes det här som en suverän ersättare till löpningen. Mer av detta ska det bli, tro det eller ej!

Tjingeling!